Bygg igen!

Historien om kulturhuset Cyklopen är ganska häftig. Jävligt häftig, egentligen. Fram till mordbranden, vill säga. Jag hoppas verkligen att Cyklopen återuppbyggs, och trots att jag nog inte skulle passa in politiskt i gänget skulle det vara oerhört kul att vara med och hjälpa till vid återuppbyggnaden. Cyklopen tilltalar mig som frihetlig, även om föreningen Kulturkampanjen är antikapitalister och jag marknadsvän. Cyklopen tilltalar mig också som byggnadsingenjör och planerare.

Återuppbyggnaden tilltalar mig framförallt som demokrat.

(bild: DN)

Märkt på min panna: Property of the Swedish State

Property of the Swedish State – if seen behaving inappropriately please contact Swedish authorities immediately

Svenskar ska förbjudas köpa sex utomlands. Det tycker nu vänsterpartiet apropos att en liknande lag drabbar norrmännen efter nyår. Detta är givetvis djupt oroväckande. Problemet ligger i att särskilda lagar ska gälla oss just för att vi är svenskar och inte för att vi vistas på svenskt territorium. Detta är så absurt och skrämmande att det bara kan komma från sexmoralistiskt håll i det här landet.

Principen borde egentligen vara enkel. Är jag i Sverige håller jag mig till svensk lag, och besöker jag Holland håller jag mig till holländsk lag. Svenska staten äger mig inte. Särskilt inte i frågor som bara handlar om ren moralism och inte egentliga brott med riktiga brottsoffer. För sådana finns inte i prostitution per se. Vänsterpartiets rättssyn är bara skrämmande.

Thomas Bodström välkomnar också den norska lagen, liksom Boring Birgitta Ohlsson och den kristdemokratiske vice ordföranden i justitieutskottet, Inger Davidson. Alltså inte direkt personer som gjort sig kända för sitt värnande om våra rättigheter och vår integritet. För dessa är det inget konstigt att staten äger sin befolkning.

Äntligen utveckling

Stockholm kan få nya skyskrapor och en Central Park-inspirerad stadspark.

Hoppas verkligen att det här är inledningen till ett nytt kapitel i Stockholms stadsbyggnadshistoria. Stockholm har mycket inspiration att hämta världen över. Dubai, till exempel, som jag nämnde i ett tidigare inlägg: Jag vill att Sverige ska bli ett u-land igen.

Nej, ingen välgörenhetsapparat

Marknaden är ingen välgörenhetsapparat för gårdagens entreprenörer. Den som inte kan anpassa sig efter marknadens simpla logik får ta det med Arbetsförmedlingen. Nöjesindustrin utkämpar just nu ett krig den bara kan förlora.

När filmproducenten Joakim Hansson i förra onsdagens SVT Debatt försöker vinna empatipoäng genom att hävda att han bara företräder rätten att tjäna pengar på sitt arbete, missar han en mycket grundläggande omständighet i vår marknadsekonomi. Ägna saken en tanke. Marknaden är ju, väldigt basic, ett system där vi byter varor med varandra. Prissättningen på varorna baseras på tillgången och efterfrågan. Själva grunden i denna prismekanism att det måste råda brist på en vara för att den över huvud taget ska ha ett värde på marknaden. Man kan inte sälja något som finns i överflöd. Det är därför vi inte har luftförsäljare vid ett stånd på Hötorget i Stockholm. De skulle kunna finnas om de hade haft en stark lobbyorganisation som krävde rätten att tjäna pengar på sitt förvärv. Som tur är finns ingen sådan organisation.

Det är såhär marknaden är beskaffad, och det är detta som är motorn i samhällsutvecklingen. Nya och gamla entreprenörer finner hela tiden nya sätt att tjäna pengar. En del misslyckas. De slås ut och tvingas finna nya lösningar. Marknaden är heller inte skriven i sten, utan förutsättningar förändras. Det som gick att sälja igår behöver inte alls gå att sälja idag. Företag anpassar sig till de nya förutsättningarna. De måste ju, annars går de under. Det är det som är gott entreprenörskap – anpassning. Det är det som är garanten för en flexibel marknad där människors efterfrågan kommer först.

Immaterialrätten åsidosätter denna viktiga funktion. Istället för att ha en vital kulturproduktion där stora och små kulturarbetare – musiker, filmskapare, m.m. – finner vägar att göra profit på sitt arbete och skänka nya upplevelser åt konsumenterna, har vi en nöjesindustri som på rättslig väg jagar alla dem som utgör industrins målgrupp. Hoten är flera. Böter, fängelse, eller avstängning från internet. De försöker tvinga folk att betala för något som, tack vare teknikens under, finns i överflöd. Nu senast genom att lobba för en lag om privatpolisbefogenheter. Detta rimmar illa med entreprenörskap.

Så när Joakim Hansson ser det som något av en naturrätt att han ska få tjäna pengar på sitt arbete måste vi svara nej, det är det inte. Marknaden är ingen välgörenhetsapparat för gårdagens entreprenörer. Anpassa sig, eller gå under, herr Hansson. Varför skulle just du och nöjesindustrin vara förskonad denna hårda lag när ingen annan är det?

Jag vill att Sverige ska bli ett u-land igen

Problemet med den gamla i-världen är att det saknas framtidsvisioner. Den vill inte utvecklas. I:et står kanske för impotens, jag vet inte. Vår egen huvudstad, Sveriges enda megastad, är ett praktexempel. Jämför Stockholm med dess raka motsats Dubai, om du är osäker. Den senare är en stad som lever, och den har visioner som lever. Ta bara den italienska arkitekten David Fishers morfande skyskrapa. Vi stockholmare har blott att titta på denna video nedan och drömma oss bort.

För här uppe i Norden vill det konservativa Skönhetsrådet bevara Stockholm som en trivsam fossil.

Att ens något så blygsamt som Trifoliumskrapan kan vara kontroversiellt framstår nästan som löjligt. Det är en 200 meter hög skrapa med 50 våningar och en tilltalande utformning. Framförallt är det en symbol för kampen mot fossilkrameriet i Skönhetsrådet och dess likar. Och javisst, den skulle också bli Sveriges högsta skyskrapa. Nästan lika hög som pylonerna på Öresundsbron, Sveriges högsta byggnad. Lite skamligt är det att Sveriges högsta byggnader återfinns i Skåne och inte i Stockholm.

Trifoliumskrapan av arkitekt Peter Hallén

All denna icke-utveckling är också extra tråkig, för det här är inte bara en fråga om stadsestetik. Jag tror att våra städer säger något om oss; att våra fysiska strukturer speglar samhället, och vice versa, att samhället speglar sig i våra fysiska strukturer och ombildar sin självbild efter dem. Det handlar ytterst om vår egen utveckling som nation. Därför uppskattas verkligen initiativet från Stockholmscentern och Per Ankersjö. Kan inte Sverige bli ett u-land igen? Jo, låt oss bygga Trifolium!

Feministen Gudmundson

Det är intressant hur olika tolkningar det görs av Per Gudmundsons ledare idag. Den handlar om Josefin Brink och hennes tidigare sysselsättning som strippa. Jag som för det första känner ett par strippor, för det andra är mycket liberal och för det tredje ser Gudmundson som en åsiktsfrände tolkar hans inlägg som allt annat än ett påhopp på Brink. Herregud, han kritiserar ju vänsterpartiets hållning i sexualfrågor! Brink är ljuset i detta mörker (eller åtminstone hoppas ledarskribenten det). Fast visst tycker jag att Gudmundson är något otydlig. Om han med uttryck som “gjort dåligheter” och “förlåta och förstå” faktiskt avslöjar sin egen syn på kvinnor som strippar så går inte det ihop med hans slutsats, att Brink ska resa sig mot vänsterpartiets osunda hållning och stå för sina sexualradikala åsikter.

Ett gäng vänsterpartister och andra gör en helt annan tolkning och skriker gubbslem och moralist åt Gudmundson. Men speglar inte det bara deras egen syn på kvinnor i sexbranschen då? Vem är det som är feminist egentligen?

Vakna Alliansen!

Det är helt absurt att företag ska få begära ut uppgifter om enskilda internetanvändare. Att en part i målet ska samla bevisning, och därtill få befogenheter som inte ens polisen har. Vad som föreslås är alltså att “rättighetshavare”, det vill säga skivindustrin och Gud vet vem, ska få gå till domstol och begära tillstånd om att få privatpolisprivilegier. Betänk mängden ansökningar våra domstolar måste behandla om “rättighetshavarna” vill gå till brett angrepp mot brottslingarna (det vill säga i princip hela folket). Det är lätt att se ett rutinmässigt jakande till sådana ansökningar. Det finns goda skäl att enbart tillämpa tvångsutlämning av privata uppgifter vid misstanke om grova brott som kan leda till fängelse. Och minst lika goda och uppenbara skäl finns till att detta är polisens sak, och inte privata intressens.

Integritet och rättssäkerhet sätts ur spel, och det finns inga proportioner till det lilla brott som det är att tanka hem några låtar. Speciellt inte eftersom att fildelning inte är en trend som kan brytas, utan en helt ny marknadsförutsättning till vilken berörda aktörer måste anpassa sig. Upp till bevis att de är de uppfinningsrika entreprenörer som förväntas i ett fritt marknadssystem.

Denna bakgrund är mycket givande läsning. Se även: Ett bubblande uppror bland bloggare. Vakna, Alliansen!

Uppdatering: SVT Debatt ska ta upp frågan imorgon – onsdag. Kommentera på SVT Opinion.

Stoppa IPRED

Man må tycka vad man vill om fildelning, men det här förslaget är vidrigt ju ur rättssäkerhetssynpunkt.

Undersökning

<– GÖR DIN RÖST HÖRD

(Min röst föll på andra alternativet.)

Ledarbloggen
SvD
Aftonbladet

Obama eller McCain?

Det är onekligen Barack Obama som gäller hos svenska politiker.

Maud Olofsson och Jan Björklund är de enda svenska partiledare som åtminstone verkar ge John McCain något form av stöd. Maud säger: “Det är inte min sak att välja nästa amerikanska president. Jag är mån om att han fortsätter en frihandelsvänlig linje som är viktig för svenska jobb och visar det ledarskap som världen behöver för att rädda klimatet.”

I mina öron låter det mer som McCain, men jag kan ha fel. Egentligen är det starka stödet till Barack Obama konstigt, eftersom att jag uppfattar honom som betydligt mer vänster än någon av de svenska borgerliga partiledarna. Om det är synen på Irakkriget som spökar så är det också konstigt, eftersom att Obama alltid röstat för fler soldater och mer inblandning och aldrig någonsin mot kriget. Han kan säga att han är mot kriget hur mycket som helst, men när det kommit till kritan har han aldrig visat det, utan bekvämt röstat som resten. McCain är heller inte någon krigsivrare, speciellt inte av den kaliber som Bush och Cheney varit. Obama verkar mer hänge sig åt konformism medan McCain är den från sitt parti självständige maverick som USA lär behöva.

Speciellt konstigt är det att Göran Hägglund tycker sig ha mer gemensamt med Obama än med McCain. Men det kanske rör sig om en skräck att bli stämplad som en hök här i Sverige. Republikanerna går inte hem i samma omfattning som Demokraterna.

Även i riksdagen är en majoritet för Obama. Men i Moderaternas riksdagsgrupp finns störst stöd för McCain. Kanske på grunder som Fredrik Reinfeldt inte helt fattat.